Ulf Lundell 112 Lyrics

Du har inget att ta spjärn emot
och konturerna suddas ut
Din frihet är utan innehåll
du är fri men du längtar ut
Du har ingen ide om vad det går ut på
de är nått du gjort eller inte gjort
hon väntar på dig på rum 112
det är bra men det är inget stort

Alla vill göra något nyttigt
de kommer alltid tillbaka till dig
ditt liv ser ut som en uppfylld dröm
men det har ingen kvalitet

Nomaderna driver på stäppen
borgaren spanar från borgens krön
inatt rider dom der hans grödor och
tar hans guld mitt i hans bön

Hösten kränger över vintern till vår
stjärnor faller, vinden river i ditt hår
hon håller dig med blicken
och häller mjölk på sina lår
imorgon ska du följa deras spår

Den här tiden har ingen stil
den spiller vin och kysser kind
den är sponsrad som en räserbil och
skriker i örat på en blind
I garaget jobbar folk från öknarna
dom har sina bönemattor sina tält
dom gör en hel rekon. med motortvätt
för femtonhundra, det är helt ok

När natten kommer varje natt
rasar huset ihop, vad som blir kvar
är en rastplats under palmerna
under stjärnorna och allt dom har

Å djuren och guldet runt halsarna
och den böjda knivens blick
kvinnorna gör plats för männen
och imorron får lammet sitt stick

Hösten kränger över vintern till vår
stjärnor faller, vinden river i ditt hår
hon håller dig med blicken
och häller mjölk på sina lår
imorgon ska du följa deras spår

Placera dina pengar rätt
valutan är ett skepp på stormigt hav
från rum 112 till en terrakotta-terrass
kvinnan och konsten är djurets nav
Viljan styr dom för dig vart dom vill
men du är människa full av trotts
mot gudarna och mot generna
och mot alla fastställda, rimlighetsmått

Folk i min ålder växer ifrån mig
jag blir aldrig så gammal som dom
världen runt mig blir äldre för var dag som går
jag är fortfarande alldeles för ung
Rätt för mig och älska och kärlek
aldrig nånsin politik
vitaberg parks vänster och Monty pyton höger
det är bara korruption populism praktik
Du borde veta det min vackra prinsessa Em
där du går med dina långa ben under Spaniens sol
min frihet kan aldrig bli moderat
hur länge ned än blev liggande vid din pool

En eld borta längs kajerna
en trummas dunkande och en hymn
stiger ut över den svarta fjärden
den enda rösten i en andlös rymd

Du måste djupt djupt ner för att hitta
den där ådern som är just du
du är en vandrare du har din bas
men du står upp och du går ut

Hösten kränger över vintern till vår
stjärnor faller, vinden river i ditt hår
hon håller dig med blicken
och häller mjölk på sina lår
imorgon ska du följa deras spår