Kristina:
Du ska väl inte skjuta skulden på vår Herre
Är det hans fel att du gör hustrun din med barn
Karl Oskar:
Men kära du...

Kristina:
Du klagar över att vår barnaskara
växer mer och mer, vi blir fler och fler
Det verkar som om du vill tro att allting bara är mitt fel
därför att alla liven kommer ifrån mig
Du går här tigande som om du förebrådde mig
så vad ska man tro

Karl Oskar:
Hur kan du tro jag klandrar dig
Jag är så glad åt våra barn
Det är just därför jag är ängslig
att det ska bli missväxtår

Kristina:
Älskar du mig liksom förr...
Karl Oskar:
Det kan jag lova att jag gör

Kristina:
Är det sant det som du säger
Karl Oskar:
Nämn en gång när jag ljög för dig

Kristina:
Nej, du har aldrig ljugit för mig
jag är bara dum och stingslig
menar inte allt jag säger

Karl Oskar:
Ingen finns i denna världen
som kan hjälpa oss, Kristina
ingen annan än vi själva

Kristina:
Älskar du mig liksom förr...
Jösses, det var andra gången
till på köpet på samma dag
Det känns mjukt och varmt inom mig
Sa du det för att vi trätte

Karl Oskar:
Om jag sa det av det skälet...?

Kristina:
Var det väl värt grälet!

Anna:
t__ta far, vad jag har hittat
Den är död, den stackars ungen
ska vi också dö som haren

Karl Oskar:
Ja, det ska vi alla Anna

Anna:
Ska vi kanske dö imorgon?

Kristina:
Nej, det ska vi säkert inte
Ingen vet mer än Gud.

Karl Oskar:
Hon har förstånd långt före sina år
Min stora piga är ett märkvärdigt barn.

Kristina:
Och vart du går så ska hon följa dig!
Och du är stolt över det!

Karl Oskar:
I fjol var det våtår, nu är det torka
I fjol tog floden vårt hö, nu bränns det i solen
Vad nyttar oss mödan, vad ger oss slitet
När Herrans väderlek gör att allt går om intet

Kristina:
Missbruka inte!

Karl Oskar:
Men vad är då detta, hö eller katthår
vart strå är spetigt och kort
man kunde räkna dom
och allt beror på Herrans väderlek

Kristina:
Så lugna ner dig!

Karl Oskar:
Du tog ju fjolårets hö
så ta också detta!

Kristina:
Du smädade Gud!
Gud tröste dig för det, Karl Oskar!

Tillskyndande människor:
Nu är det 1848 och i år har vi sett dystra järntecken i skyn

I vädret syntes dessa tecken hela vintern,
hela våren som var blåsig, snål och kall
Sen kom den torraste av tretti somrar
Från molnlös himmel glödde solen varje dag
Som gräset i hagen blev glest och livlöst,
som betet torkade bort, så sinade korna

På kullar och backar lyste det brunrött
som djurblod varslade det om hunger och nödslakt
Vad nyttar oss mödan, vad ger oss slitet
När Herrans väderlek gör att allt går om intet

Kristina:
Så stursk och förmäten som du Karl Oskar
det vet jag ingen som är
Du verkar tro att du kan smäda Gud
och sen glömma bort det
Nu fick du straffet
Du sa att Gud skulle ta det lilla vi hade
Du fick som du ville.

See also:
JustSomeLyrics
73
73.92
שושנה דמארי היה הוא אפור Lyrics
Ana Gabriel Feat John Secada Quiero vivir amandote Lyrics