Afasi & Filthy I väntan på vaddå? Lyrics

(Afasi) Jag sitter, inte mycket mer än så//
med blicken på en siffra mitt i testbilden på TV2//
Tanken den har gått från att företa mig nånting//
till att bli handling, och dvs inte göra nånting//
(Spakur) Egentligen gillar jag att vilja ha gott om tid//
och saknar destination men nu vill jag ha bråttom dit//
Att ha skittrist är ingen bra kombination med en gnagande, nitisk//
jagande känsla av tidsbrist//
(Afasi) Hur som helst är jag på nedgång//
och börjar sakteligen minnas saker som jag inte ens har varit med om//
Men när minnena bildat en gyttrig smet kommer//
tanken om min sysslolöshet att dra det igenom//
(Spakur) Så när människan, hon blir arg på skon när det är foten det är fel på//
står det "biografi" under boken jag ser på//
Jag tror jag nog har läst den här boken förut//
alla sidor är blanka, s___a bläddra, för jag tror den är s___//

(Afasi) Aldrig glad, aldrig sur, alltid ensam (alltid själv)
Aldrig snart, aldrig nu, alltid vänta (alltid sen)
Tiden går, ingen slår på min gong-gong
så har det vart och så kommer det va för en lång, lång stund

(Spakur) Letar efter ett substantiv att interaktera med//
men tydligen vill inget va med på det//
Så vad har just den här sekunden att erbjuda?//
Tydligen inget annat än en evakuerad lekstuga//
Fylld utav kulinariska läckerheter, flaskor med vin//
underbara små rätter, men gastronomin//
Är utav plast och papp och nu är det så att lekstugan är livet//
men istället beskrivet med kritor//
(Afasi) Jag tänker på folk i farten som blivit bättre personer//
och på dom som låter utveckla långa depressioner//
I mitten så ser jag mig själv inför ett vägval//
Trots att allt jag saknar är en ny sits utan träsmak//
Jag måste ta skeden i vacker hand och kasta bort den//
Börjar småskaligt och plockar ur den ur kaffekoppen//
Situationen blir komisk och jag blir nästan glad//
Fnissar och tänker ut vad jag inte ska göra nästa dag//

(Spakur) Jag blundar i sängen//
och smaken av natten är fortfarande kvar i munnen//
Det är aningen kvavt i rummet//
Jag är kvar i en dunkel dvala//
försök inte svara//
frågor som ids//
så jag ordnar till något att spisa//
Frukosten är det viktigaste målet för magen//
Därför spar jag det till fyra-snåret på dagen//
(Afasi) Skämt åsido, men saken är den//
Att klockan är ställd på tio, men jag vaknar vid fem//
(Spakur) Gäspar och faller i dvala igen//
Och även fast jag klev upp är jag antagligen kvar i den än//
(Afasi) När allt är jättelätt som ett plus ett så känns det fint//
Men när det är tråkigt svårt som två plus två då ängslas vi//
Vi det här laget är det sistnämnda närmare min verklighet//
Och känslan kommer utan att jag märker det//
För ett annars alltid trivsamt men enkelt liv//
Kan ändras till en väntan när man är ledig en längre tid//