Klockorna slog hon steg åter mot ytan
Den välkända botten var alltför bekant
Hennes huvud var rent, med en drunknandes vilja Söktes en utväg, en sann bundsförvant Hennes huvud var glasklart Som hos en som ser Att här ges bara en chans Bara en inte mer Likt förbryterskans skärpa, inför en stöt Likt självmördarens allvar, stunden innan hon sköt

Hennes hjärta var rispat
Bårar bars ut
Stegarna reses, mot lyckliga s___

Du fann henne där i helvetets förgård
Då var hon så skör, så illa däran
Du fann henne där du själv en gång varit Hon såg du förstod då när ni såg varann Så hörde hon klockor Dom hördes först då Det finns klockor som klingar Först när någon vill förstå När nån vill begripa Nåt obegripbart På mörkaste botten Fann du tydligt och klart

Hennes hjärta var rispat...

Nu är hon så skör som en flicka i glashus Där glaset är rent och ljuset så vitt Hon vet alltför väl det ger ingenting Att kasta en sten hon har nog nu med sitt För nu har hon hört klockor Dom hördes dit ner Till botten där ingen syns eller ser Så hon började stiga mot ytan och upp Orden vidare vidare, ljöd, för nu skulle hon upp

Hennes hjärta var rispat...

See also:
JustSomeLyrics
41
41.91
Warren Zevon Jeannie Needs A Shooter Lyrics
Sopa de Cabra L´home estàtic Lyrics